Varför blir det alltid jag som står ensam kvar i slutet? Det är som i en film. Det finns bara en som överlever, dom andra har försvunnit på vägen. Men nu så är det inte på något bra sätt. Dom andra har gått på dom bra vägarna och kommit ut, medans jag fortfarande irrar runt och har ingen aning om vad som är ut eller in. Allting snurrar. Jag vill bara lägga mig ner och hoppas på det bästa. Bara blunda och sedan se vad som händer. Kanske händer det som jag längtar efter, men inte vågar göra, eller så kommer något helt annat och oväntat.
Just nu så hoppas jag på det första alternativet. Det är det som känns rätt för tillfället.