~

How could they act like everything was O.K?

Det är långt ifrån okej. Men man kan alltid ljuga. Har ju faktiskt blivit en vana nu. Sen går det alltid att dölja. Dölja det äckliga. Det skamsna. Det som ingen vet om. Allt det hemska som egentligen går runt i mitt huvud.
Det har blivit så lätt att bara sätta ett léende på det. Det är ingen som ser igenom det léendet. Ingen. Det är ingen som frågar mig längre hur jag mår. Det är ingen som orkar höra sanningen. Dom låtsas som om det är okej, och jag bara leker med. Jag agerar som dom vill. Jag är deras lilla docka. En liten marionett docka. Jag styr av snörerna som finns runt mina armar och ben. Utan som skulle jag inte ens klara av att gå. Jag skulle falla direkt. Det är ett långt fall. Ett dödligt fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0