~TVINGAR INGEN TILL ATT LÄSA~


Jag känner inget längre. Kroppen är helt bedövad. Det känns bra på något sätt.. Att slippa känna allt.
Men något som fortfarande finns kvar är den lilla rösten i mitt huvud som bara maler på. Den som aldig håller tyst. Den som man önskar skulle hålla käften, men som inte kan. Den som man lyssnar på men som man borde ignorera.
Allting är för mycket. För mycket att ta in och hantera. Allt kommer som vågor som slår omkull en, som gör att det tar en evighet att resa sig upp. 

Jag vill fortsätta skriva, men vill inte tvinga folk till att läsa. Det finns kanske inte någon som bryr sig om att läsa, men jag vet att det finns någon som läser allt jag skriver. Vet inte vem, men någon finns det alltid. 

Nu ska jag "sova" . Hej.