Min första kärlek var någongång mellan 1-3an, men den tycker jag inte räknas eftersom jag var så pass ung. Jag förstod ju knappt vad kärlek var då!

Men min riktiga kärlek var i en helt underbar person. Den personen har alltid funnits vid min sida. Jag tänker inte nämna vem det är, för lite privatliv måste man ju få ha! Men den personen finns fortfarande i mitt hjärta, och det går inte en dag utan att jag tänker på den personen. Jag tror jag är lite smått kär i den personen fortfarande, men jag vill inte att det ska utvecklas till något mera seriöst, för det kan förstöra våran vänskap. Och det vill jag verkligen inte!♥